Boka den första tidssloten på vardagar eller en efter kl. 15.30. Under förmiddagen strömmar grupper in från turistbussarna, och lokalen känns mer som en kontrollstation än en festsal. Lugnare passager ger dig tid att titta både uppåt och nedåt, inte bara rakt fram.

Räkna med att du endast kommer att befinna dig fysiskt inne på den officiella sträckan i 2–4 minuter. Om du vill få en helhetsupplevelse av utställningen bör du välja en biljett med guidning eller ljudguide, eftersom du inte kan gå tillbaka in när gruppen har gått vidare.

Du kommer dit under slottets enkelriktade rundtur, efter uppförsbacken och den tidsbestämda inpasseringen. Se till att du är framme vid backen 45–60 minuter i förväg så att klättringen, kön till skidbussen eller hästvagnen inte tar upp din tid.

Det är som mest livligt i lokalen mellan kl. 11 och 14, då grupper som kommer i tät följd fyller utrymmet. Vid den tidpunkten är det svårare att undersöka mosaikgolvet och absiden. Avgångar tidigare på dagen och senare på dagen känns lugnare, även om uppehållet fortfarande är kort.

Titta först på den tomma tronnisen i absiden, sedan på den kronformade ljuskronan ovanför och därefter på mosaikgolvet under dina fötter. Om du bara stirrar rakt fram missar du hela rummets idé: det heliga kungadömet iscensatt i tre riktningar.

De flesta besökare ägnar sina få sekunder åt att bara titta i ögonhöjd. Börja med en fullständig svepande rörelse – uppåt, framåt och sedan nedåt – och håll dig nära mittlinan om du vill få den bästa överblicken innan gruppen flyttas vidare.

Längst bort i salen ramar den trappstegsformade absiden in den plats som var avsedd för Ludwigs tron. Eftersom tronen aldrig kom att placeras där känns målningarna av Kristus och helgonen ännu mer genomtänkta: rummet framstår fortfarande som en helig scenografi.

Titta ner på golvet under det mittersta repet. I mosaiken används över 2 miljoner stenar för att skapa djur, växter och geometriska mönster. Det är lätt att missa, eftersom de flesta redan tittar uppåt när de kommer in.

Låt blicken vandra upp mot den stora ljuskronan som hänger under kupolen. Dess kronliknande form förstärker rummets politiska symbolik, medan den blå- och guldfärgade utsmyckningen runtom gör att salen påminner mer om en kapell än om en audienssal i ett palats.